Nyöppning 2022

”Bränningar och skepp vid bohuslänska kusten”, nyinköpt oljemålning av Marcus Larson, i nya konstutställningen ”Verkligheter”
Media use
Monter i "Vägen hit", museets kulturhistoriska utställning.
Media use
”Paradiset”, fotografi av Elisabeth Ohlson, nyinköp för att placeras i nya konstavdelningen
Media use
Scramasaxen från Skälstad, inlån från Statens historiska museer, Foto Thomas Eriksson, SHM. Detta praktfulla vapenfynd från Östergötland hittades på en åker vid norra infarten till Norrköping. I en utplöjd, till större delen förstörd brandgrav, hittades en stor vapenkniv nedstucken med spetsen uppåt. Det rör sig om en så kallad scramasax. Sax betyder här kniv och ordet scrama betyder antagligen sår eller skråma. Det är ett eneggat huggvapen, en stor, halvmeter lång vapenkniv. Antagligen har den använts från hästryggen eller till fots för att bokstavligen slå ned motståndaren. Vad som är unikt med just det här exemplaret är att leran har bevarat den praktfulla svärdsskidan och handtaget (handtaget är dock inte utställt). Handtaget var tillverkat av lönnträ med utsmyckning av små nitar och bronsbleck med flätbandsdekor. Svärdsskidan är av trä som har klätts med olika lager av skinn, brons och järn. Delar av dekoren har dessutom försilvrats. Man brukar säga att den här typen av huggvapen har kommit med ryttarfolket hunnerna på 400-talet och blev allmänt i norra Europa på 500-talet och framåt. Just den här scramasaxen går att datera till 600-talet utifrån form och den vendeltida dekoren. Åtminstone skidan är ett klart skandinaviskt arbete. Scramasaxen kan ses på Östergötlands museum från och med den 14 maj!
Media use
Scramasaxen från Skälstad, inlån från Statens historiska museer, Foto Thomas Eriksson, SHM. Detta praktfulla vapenfynd från Östergötland hittades på en åker vid norra infarten till Norrköping. I en utplöjd, till större delen förstörd brandgrav, hittades en stor vapenkniv nedstucken med spetsen uppåt. Det rör sig om en så kallad scramasax. Sax betyder här kniv och ordet scrama betyder antagligen sår eller skråma. Det är ett eneggat huggvapen, en stor, halvmeter lång vapenkniv. Antagligen har den använts från hästryggen eller till fots för att bokstavligen slå ned motståndaren. Vad som är unikt med just det här exemplaret är att leran har bevarat den praktfulla svärdsskidan och handtaget (handtaget är dock inte utställt). Handtaget var tillverkat av lönnträ med utsmyckning av små nitar och bronsbleck med flätbandsdekor. Svärdsskidan är av trä som har klätts med olika lager av skinn, brons och järn. Delar av dekoren har dessutom försilvrats. Man brukar säga att den här typen av huggvapen har kommit med ryttarfolket hunnerna på 400-talet och blev allmänt i norra Europa på 500-talet och framåt. Just den här scramasaxen går att datera till 600-talet utifrån form och den vendeltida dekoren. Åtminstone skidan är ett klart skandinaviskt arbete. Scramasaxen kan ses på Östergötlands museum från och med den 14 maj!
Media use
Den frustande bälgahästen, inlån från Statens historiska museer (SHM). Foto Thomas Eriksson, SHM. I västra utkanten av Norrköping, vid Motala ström, undersöktes en av landets största bronsåldersboplatser på 1990-talet. Ett av de mest fantasieggande föremålen var ett gåtfullt rr av lera. Den hittades i en grop som har daterats till ca 900–800 f Kr, dvs period V under yngre bronsåldern. Den är trasig och bitar saknas. Föremålet var ett rör av bränd lera. Det är lätt böjt i ena änden. Ändens ena sida är dekorerad med en vulst med streckdekor och två små utskott. Insidan av röret har innan bränningen varit lindat med någon typ av bast. Den andra änden har en förstärkt vulst längs kanten, dekorerad med gropar. Det mycket ovanliga föremålet tolkades först som en figurin, en liten gudinnestaty av lera. Den danske professorn Henrik Thrane har tolkat om röret. Han visade att det snararast var ett blästerrör. Det är ett rör som lett luften från en bälg, ned i en härd där man smälte brons. Hans tolkning är mycket trolig och röret är således inte en kvinnofigur utan ett snarast ett hästhuvud. Hästen var ett mytologiskt djur under bronsålder, som bland annat drog solvagnen över himlen. I Pryssgården har hästen frustat ned blästerluften för att smälta den solfärgade bronsen. De två utskotten vid vulsten är då näsborrar och vulsten en bläs längs mulen. Den frustande bälgahästen kan se på Östergötlands museum från och med den 14 maj!
Media use
Den frustande bälgahästen, inlån från Statens historiska museer (SHM). Foto Thomas Eriksson, SHM. I västra utkanten av Norrköping, vid Motala ström, undersöktes en av landets största bronsåldersboplatser på 1990-talet. Ett av de mest fantasieggande föremålen var ett gåtfullt rr av lera. Den hittades i en grop som har daterats till ca 900–800 f Kr, dvs period V under yngre bronsåldern. Den är trasig och bitar saknas. Föremålet var ett rör av bränd lera. Det är lätt böjt i ena änden. Ändens ena sida är dekorerad med en vulst med streckdekor och två små utskott. Insidan av röret har innan bränningen varit lindat med någon typ av bast. Den andra änden har en förstärkt vulst längs kanten, dekorerad med gropar. Det mycket ovanliga föremålet tolkades först som en figurin, en liten gudinnestaty av lera. Den danske professorn Henrik Thrane har tolkat om röret. Han visade att det snararast var ett blästerrör. Det är ett rör som lett luften från en bälg, ned i en härd där man smälte brons. Hans tolkning är mycket trolig och röret är således inte en kvinnofigur utan ett snarast ett hästhuvud. Hästen var ett mytologiskt djur under bronsålder, som bland annat drog solvagnen över himlen. I Pryssgården har hästen frustat ned blästerluften för att smälta den solfärgade bronsen. De två utskotten vid vulsten är då näsborrar och vulsten en bläs längs mulen. Den frustande bälgahästen kan se på Östergötlands museum från och med den 14 maj!
Media use
Talmannen Andreas Norlén. Foto: Per Landfors, Västerbottenskuriren.
Media use
Mopeden – en svensk designhistoria
Media use
Media use
Viljans värld
Media use